BOURGOGNELANSERING 

28 november - 3 december 2020

​

Domaine Montchovet Alain et Gilles

Domaine de la Luolle

​

DOMAINE MONTCHOVET ALAIN ET GILLES

Vi startar i den charmiga vinbyn Nantoux, i hjärtat av Hautes Côtes de Beaune. "Hautes Côtes de Beaune" är ett kulligt landskap som sträcker sig parallellt med Côte de Beaune, på dess västra sida. Vinodlingen ligger alltså mer "inåt berget" jämfört mot Côte de Beaune som utgör den östra flanken, med öppnare landskap. Det är i själva verket en platå på relativt hög höjd (280-450 m), där vingårdarna ofta har västlig exponering, vilket ger naturligt friska viner. Vissa delar av Hautes Côtes de Beaune ligger direkt angränsande Villages-marker i Côtes de Beaune, högst upp på sluttningarna. Terroiren är för övrigt mycket lik den på Côte de Beaune, med typiska variationer av kalk-lera: tunnare kalkrika jordar överst på sluttningarna, och tyngre leriga jordar på de nedre delarna. Sluttningarna är ofta täckta av kalkstensvittring. Appellationen Hautes Côtes de Beaune" inrättades ursprungligen 1961, och klassas idag som en "regional" appellation. Det formella namnet är numera "Bourgogne Hautes Côtes de Beaune", vilket innebär en snävare geografisk benämning inom ramen för den vidare appellationen "Bourgogne". I fråga om anseende ligger man ett steg över generisk Bourgogne. Den totala arealen under odling omfattar inte mer än 860 ha.

Byn Nantoux ligger i en djup dal som i öst mynnar ut i Pommard. Här har familjen Montchovet bedrivit vinodling sedan 30-talet. Lucien Montchovet gick från att vara en anställd vingårdsarbetare, till att äga och driva en egen vingård. Han förvärvade en liten plätt i Pommard, och utökade sedan sin areal i Nantoux, där han också slog sig ner. När sönerna André och Julien tog över på 60-talet, bestämde de att gå isär och dela upp vingården i 2. Den ena vingården drivs sedan 1987 av Eric Montchovet (3:e generationen, son till Julien). Den andra vingården, som togs över av Alain Montchovet 1981 (3:e generationen, son till André), drivs idag (sedan 2006) av Gilles Montchovet, den 4:e generationen. Det är denna vingård som här lanseras. Detta ska understrykas för att undvika förväxlingar, eftersom det finns totalt 3 producenter med namnet Montchovet. Alla är från samma familj men har drivit separata vingårdar. Den tredje vingården, Didier Montchovet (bror till Eric) är numera nedlagd och dess odlingar har sålts.
 
Alain och Gilles Montchovet är uppenbarligen den minst kända av de 3. En sökning via t ex Google ger extremt sparsam information, och någon hemsida finns inte. Jag har därför djupintervjuat Gilles för att vi ska lära känna denna producent lite bättre.
 
Gilles, idag 37 år gammal, tog alltså över från sin pappa Alain 2006 och förfogar idag över 14 ha odling (varav 13,30 ha producerar vin, och 0,70 är nyplanterat). Drygt hälften av arealen är Hautes Côtes de Beaune. En mindre del kommer från Pommard (1 ha), Volnay (0,40 ha) och Beaune 1er Cru "Les Aigrots" (1 ha), och en mikroskopisk plätt ligger i Meursault (0,08 ha). Dessa utgör vingårdens premiumcuvéer och finns i mycket begränsad mängd och är oftast slutsålda. Jag har dock säkrat en liten allokering om 120 flaskor Pommard 2018 i denna lansering (reserverade redan i augusti). Man gör även flera instegsviner: Bourgogne Aligoté, Bourgogne Passetoutgrains, m fl.
 
Totalt producerar man ca 70% rött vin och 30% vitt.
 
I Hautes Côtes de Beaune har man övervägande sydvästlig exponering som fångar mycket solljus, vilket förenat med höjden skapar osedvanligt komplexa viner för appellationen. I Pommard finns odlingarna på Climat:en "La Vache", som ligger vid ingången till dalen "Vallée de l'Avant-Dheune", på den södra sidan. Detta är en av Pommards svalare delar, med övervägande nordlig exponering, ett färre antal soltimmar och friska vindar som blåser genom dalen och specifikt på denna sida av dalen (medan den motsatta sidan är mer skonad). Vinerna härifrån blir ofta svala och eleganta i karaktären.
 
Gilles arbetar enligt miljövänliga metoder, i första hand med ekologiska bekämpningsmedel. Kemikalier hålls på lägsta möjliga nivå. Ogräs avslägnas genom plöjning. All omgivande mark är gräsbevuxen. Genom rigorös avlövning ventilerar man druvklasarna och minskar kontakten mellan blad och druvor och risken för mögel. Efter knoppbeskärning lämnas 6-7 druvklasar per ranka. Ännu har man inte valt att ansluta sig till något certifieringsorgan, förmodligen har man inget stort behov av det.
 
En mycket stor del av produktionen säljs lokalt till privatpersoner, som har följt vingården i decennier. Man har även en kundbas i Alsace, och det är faktiskt den vägen jag har lärt känna Gilles.
 
Vinifieringen sker till 100% genom naturlig jäsning utan tillsatser av jästkulturer, utom i undantagsfall, om den naturliga jäsningen stoppas. Varje vingårdsläge vinifieras separat, sedan gör man blandningar baserat på mustkvaliteten och vinkrankornas snittålder. De röda vinerna avstjälkas i varierande grader: instegsvinerna avstjälkas helt, medan de finare cuvéerna avstjälkas till ca 50-60% och behåller alltså mer stjälkar, med en stramare struktur som följd. Macerationen pågar i ca 2-3 veckor på betongtank, med pigeage morgon och kväll, samt en remontage mitt på dagen. Man anpassar ekfatslagringen utifrån cuvéen, med en blandning av nya och äldre ekfat som varierar beroende på vinet. Fatlagringen pågar normalt i 10-12 månader. 

​

Här har vi alltså en producent som är tämligen traditionell, "old school", i fråga om stil och arbetsmetoder. Man arbetar hantverksmässigt och troget den stil som uppskattas lokalt, relativt opåverkad av trender som kommer och går. Vinstilen är robust och stadig, och kan upplevas något rustik och tuff när vinerna är unga. Det är viner som definitivt vinner på lite lagring, speciellt när vi går upp i appellationshierarkin. Vinsterna av lagringen är iögonfallande.
 
En stor överraskning för mig är hur väl producentens Hautes Côtes de Beaune presterar, i synnerhet de röda vinerna. Man ska komma ihåg att Hautes Côtes de Beaune utgör hjärtat i sortimentet, man har mycket bra terroirer, med en betydande andel äldre stockar, som har varit i familjens ägo under mycket lång tid; därmed har man drivit upp kvaliteten i dessa viner, till nivåer man sällan ser hos andra producenter, som har sina främsta odlingar på annat håll. Tacksamt tar vi emot dessa viner, som är bland de mest prisvärda man kan hitta i Bourgogne idag.
 
Terroirviner lanserar 3 viner av Domaine Montchovet Alain et Gilles:
 
Bourgogne Hautes Côtes de Beaune Blanc 2019 (Vitt). Denna 100% Chardonnay från 65-åriga stockar, kommer från en sydvästexponerad sluttning. Den vinifierades och lagrades till 100% på ekfat (varav 30% nya fat, och resten 1-4 åriga fat) i 10 månader, med bâtonnage (omrörning av jästfällningen) var 10:e dag.  Buteljeringen skedde den 19 augusti 2020 och vinet är ännu purungt. En ännu knuten, kompakt doft avslöjar en välavvägd, elegant fatkaraktär med nyanser av mint och vanilj. Frukten utvecklas sakta i glaset, jag upplever toner av Jona gold och citrus, och typisk akacia, som omges av en lätt smörighet. I munnen hänförs jag av en härlig friskhet, som är tämligen förbryllande för årgången. 2019 är en av de hetaste årgångar man haft i Bourgogne sedan 2003 - men i Hautes Côtes har man som tidigare nämnts ett naturligt svalare klimat på hög höjd, vilket gynnar fruktsyran i vinerna. Det känns aningen tufft och kanterna behöver slätas ut med lite lagring. Medan vinet värms i glaset upplever jag redan en viss utslätning, men aromprofilen är fortsatt tät och kompakt. Längden är riktigt trevlig. Vinet behöver ovillkorligen lagras vidare ett tag, minst 1 år. Men prova en flaska redan under våren 2021 och känn efter, gärna efter en karaffering i minst 2 timmar. Drick gärna till en vällagad fiskrätt med vitvinssås och eleganta primörer. Även mycket passande till en varierad ostbricka, där Gruyère och Bleu de Bresse förväntas vara de kanske bästa parningarna. Vinet kan lagras i ca 5 år.
 

Bourgogne Hautes Côtes de Beaune Rouge Vieilles Vignes 2018 (Rött). Man gör 2 st röda Hautes Côtes de Beaune (100% Pinot Noir). Den ena är "bascuvéen", som plockas från 5 ha och lite yngre stockar, avstjälkas till större delen och lagras på äldre fat, och är lite "lättare" i stilen. Den andra cuvéen, "Vieilles Vignes" (som här lanseras), kommer från 1 ha och mycket äldre stockar, i snitt 70 år gamla. Exponeringen är nästan frontalt sydlig med mycket god solighet. Klasarna avstjälkas till 50%. Lagringen sker på ekfat varav 40% nya fat, 30% ettåriga fat och 30% tvååriga, i 12 månader. Gilles berättar vidare att skörden 2018 var speciell: en del vinrankor angreps av mjöldagg och man skördade ca 60% av det normala. De kvarvarande druvorna var mycket små och koncentrerade, med tjocka skal och relativt lite juice. Det blev med andra ord en liten, men synnerligen koncentrerad, tanninrik årgång, mycket lämpad för lagring. Vinet är mycket imponerande. Vid en blindprovning skulle man lätt missta det för ett Villages-vin av mycket god härkomst. Vinet är initialt tätt och mycket kompakt och öppnar sig långsamt - man kan hjälpa det på vägen med en ordentlig karaffering i 3 timmar. Koncentrerade mörka och röda bär, svarta vinbär och smultron, uppbackas av en komplex kryddpalett, rökighet, humus, läder, vitpeppar och kanel, och en gryende mineralkaraktär. Fatkaraktären har sitt genomslag, men är suveränt balanserad, utan att sticka ut eller störa. Munnen är drygt medelfyllig med en stram och finvävd tanninkvalitet; avslutet är långt, fräscht och harmoniskt. Detta är ännu ett ungt vin, med viss ungdomsrusticitet, men går att dricka idag med karaffering. Det kommer det att vinna på fortsatt lagring (gärna 1-2 år), men av de 3 vinerna som lanseras från Montchovet, är detta det mest drickvänliga idag. En perfekt match till en Boeuf Bourguignon, en ungstekt fläskfilé med svamp och potatisgratäng, lammcurry (ej för stark), eller mustiga fågelrätter. Den kryddiga paletten i vinet appellerar till goda kryddor i matlagningen. Kan lagras i 10-12 år, och borde ligga på topp om ca 2 år.
 
Pommard 2018 (Rött). Vi är nu framme vid Pommard och man slås av hur olikt det är föregående vin, fast det är samma årgång. Naturligtvis är detta terroirrelaterat. Stockarna, till hälften 15 år gamla och till hälften 40 år gamla, kommer från läget "La Vache" i en av Pommards svalare delar, strax väster om byn, med nordlig exponering, på den södra sidan av dalen "Vallée de l'Avant-Dheune", där vindarna som kommer inifrån dalen blåser som friskast. För att få en bättre bild av detta, använd gärna Google Earth och undersök Pommards geografi. Kika även på denna Bourgognekarta: https://bourgogne-maps.fr/. Vinet avstjälkas till 60% och lagras på ekfat i 12 månader, varav 30% nya fat och resten 1-5 åriga fat. Doften är initialt knuten och behöver rikligt med luft för att öppna sig. Den härliga buketten som sakta vaknar till liv, uppvisar en tydlig ton av surkörsbär med stundtals kirschiga uttryck. Här finns färska skogsbär, röda vinbär, parfymerade rosor, mörkare toner av läder och chocklad, och en fräsch mintighet. Fatkaraktären är väldoserad. Det är minst sagt komplext, men måste ges den tid det behöver för att öppnas, och slipas. Munnen är medelfyllig till fyllig, med livlig energi och en påtagligt stram struktur. Ju längre luftning, desto bättre, men vinet behöver egentligen läggas på rygg i några år till. Gilles Montchovet menar att man helst ska börja dricka det från 2023, och jag håller med. Jämfört mot Hautes Côtes de Beaune Vieilles Vignes, har vi ett något fylligare vin, men även friskare, med en kraftigare mineralitet som lyfts av fruktsyran. Tanninerna är mycket finvävda. Efter fem dagars öppning njöt jag vinet till tjockskurna lammkotletter, rosastekta i gjutjärnspanna med olivolja, halvtorkade kvistar rosmarin och timjan, och vitlök. Det visade sig vara en sagolik match; vinet vann på både luftningen och parningen. Drick gärna till lamm och alla sorters vilt (vildsvin, fågel, hjort, ren, etc). Givetvis utsökt till en grillad clubstek med pepparsås. Kan lagras i uppemot 12-15 år.

Ni är säkert många som minns att Terroirviner startade 2020 med 2 st viner från Pommard, som ingick in lanseringen av Domaine Doreau. Nu avslutar vi alltså året med en tredje Pommard. Intressant att notera i sammanhanget är att Doreau:s Pommard "Les Vignots" ligger på den motsatta sidan av dalen (Vallée de l'Avant-Dheune), med sydlig exponering, medan Montchovet:s ligger alltså på den södra sidan, med nordlig exponering.

DOMAINE DE LA LUOLLE

Vi går vidare till en helt annan producent, med helt annorlunda profil, i Côte Chalonnaise som ligger söder om Côte de Beaune i departementet Sâone-et-Loire. Där bekantade jag mig för något år sedan med paret Sandrine och Olivier Dovergne, som är nykomlingar inom vinproduktion och startade sin domän 2017. Paret tog över en väletablerad vingård som varit ekologisk sedan 70-talet, tidigare ägd av Guy Chaumont, en av pionjärerna inom ekologisk odling i Bourgogne i modern tid. Den totala arealen omfattar 8 ha och man producerar appellationerna Bourgogne Côte Chalonnaise, Givry, Mercurey och Crémant de Bourgogne.
 
Detta är alltså historien om ett par som väljer att helt byta karriär och ge sig in i vinmakning, något stort och vågat. Sandrine arbetade tidigare inom kultur och utbildning, medan Olivier var dataingenjör. De kommer båda från norra Frankrike i närheten av Lille. Efter att ha rest jorden runt i segelbåt i över ett år, landade de i byn Moroges, där de kom igång med det nya livsprojektet. Energin som driver dem är inspirerande. Det är inte kompetens som saknas. Olivier har hunnit utbildat sig i oenologi samt har jobbat med

vinifikation på flera vingårdar.

​

Moroges ligger knappt 9 km sydväst om den berömda vinbyn Givry, och ca 17 km väster om Chalon-sur-Sâone. Vingårdens namn "La Luolle", är namnet på platsen där vingården ligger.
 
Sandrine och Olivier håller hårt på de ekologiska principerna och lutar åt biodynamisk odling (man ser det som en naturlig fortsättning på det ekologiska). Man sköter alla delar av vingårdsarbetet hantverksmässigt. Man utför en rigorös avknoppning och grön skörd för att hålla nere skördeuttagen. Ytterligare sållning av druvor sker manuellt vid själva skörden. Varje vingårdsläge vinifieras separat, till 100% genom naturlig jäsning. De röda vinerna avstjälkas helt eller delvis beroende på cuvéen. Lagringen sker på ekfat, där malolaktisk jäsning genomförs. Sulfiter tillförs endast i små doser mot slutet av fatlagringen och innan buteljeringen. Buteljeringen sker 12-18 månader efter skörd.
 
Den uppnådda vinstilen kan sammanfattas som väldigt renfruktig, koncentrerad med mycket mineralitet som lyser igenom. En drickvänlig stil, med god lagringsförmåga. Premiumvinerna kräver lite lagring för att komma till sin rätt. Det som imponerar är hur snabbt man lyckats uppnå så hög kvalitet. Utmärkelserna har haglat tätt sedan de första vinerna släpptes. Helt nyligen fick man 2 stjärnor och "Coup de Coeur" i Guide Hachette för en av sina Crémant de Bourgogne (Blanc de Noirs, årgång 2017). Denna Crémant fanns i Terroirviners sortiment tidigare i år men är nu slutsåld. Man har även blivit uppmärksammad av La Revue du Vin de France, som är känd för sina stränga krav, och av guiden Bettane & Desseauve. Detta är en vingård på snabb frammarsch, som det ska bli kul att följa kommande år.
 
I toppen av Sandrines och Oliviers sortiment finns Givry. Detta är ett klassiskt och anrikt Bourgognedistrikt, känt sedan Medeltiden. Den franske kungen Henri IV (som regerade 1589-1610) sägs ha varit en stor älskare av Givry, och vinet serverades på andra kungahus i Europa. Appellationsområdet sträcker sig längs en nord-sydaxel genom 3 kommuner med Givry i mitten (där 90% av odlingen finns), på sluttande marker på 220-300 meters höjd, ca 10 km väster om Chalon-sur-Sâone. Terroiren domineras av oxfordisk kalksten med en del variationer, exponeringen är främst östlig och sydlig. Den totala odlade arealen är ca 300 ha, varav nästan hälften klassas som 1er Cru (38 st climats är 1er Cru). Ca 85% av produktionen är rött vin (Pinot Noir), ca 15% vitt (Chardonnay). De vita vinerna har ökat i andel på senare år. Givryviner är nästintill obefintliga i Sverige idag. Märkligt nog skulle man kunna kalla det en "dold skatt", som egentligen inte borde vara dold med tanke på den historiska pedigreen och den faktiska kvaliteten som vinerna idag levererar.
 
Sandrine och Oliviers Givry odlas på 2 st angränsande climats i den sydligaste delen av appellationen: "Les plants sont fleuris" och "Champ Pourot". Exponeringen är sydvästlig, terroiren lerig-siltig. Det är en relativt sval terroir där de vita vinerna får en mycket god friskhet.

Terroirviner lanserar 2 viner av Domaine de la Luolle:
 
Givry Blanc "Les plants sont fleuris" 2018 (Vitt). Gjort på 40-åriga Chardonnay-stockar, vinifierades på 228 liters- och 400-liters ekfat. Lagringen fortsatte på ekfat utan tillsatser av svavel. Vinet buteljerades i februari 2020, och ligger i en bra fas nu. Väldigt uttrycksfullt med en stor, komplex doft fullspäckad med mogen citrusfrukt, vita frukter, rostad mandel, nötter, finstämd vanilj och kritig mineral. Med lite luft i glaset förhöjs alla intryck. Munnen är rund och härligt frisk, med en smörighet av det finare slaget, som förhöjer både frukt och mineralkaraktär. Avslutet är spänstigt och salivretande, med en otroligt angenäm smörig kritighet som sista touch. 2018 var generellt en fruktdriven, generös årgång, här känner vi av dess drickvänlighet. Drick nu och 2-3 år framåt till kantarelltoast- eller soppa, Crème Ninon, krämig risotto med svamp och parmesan, smörstekt abborre med kantareller, kycklingfilé i dragongräddsås, ostar mm. Ett otroligt trevligt vin. Vit Givry ser man inte i ofta i "hyllorna", så passa på. Vinet togs in i La Revue du Vin de France och fick en mycket positiv recension.

Givry Rouge "Les Plants sont fleuris" Sélection 2017 (Rött). Denna 100% Pinot Noir från 50-åriga stockar vinifierades på koniska trätankar i 21 dagar, utan tillsatser av vare sig jästkulturer eller sulfiter. Lagringen fortgick sedan på ekfat i 12 månader, varav 20% nya. Man gör 2 st röda Givry från läget "Les Plants sont fleuris", denna kallas "Sélection" och är som namnet antyder en selektering av de bästa druvorna. Vinet utstrålar verkligen årgångens elegans: 2017 var ett klassiskt år i Bourgogne med de typiska markörerna som sval bärighet, kritig mineral, härlig friskhet och mogna tanniner. Vinet uppvisar en otrolig Pinotbärighet med inslag av bigarråer och färska skogbär, matchad av en lika ren mineralitet. Mineralen och frukten verkar spegla sig i varandra. Fatkaraktären är mästerligt ingjuten i vinet, utan att sticka ut. En sval, fräsch mentolton, som stundtals övergår i lakrits, tillför den kryddiga touchen. I munnen är det stadigt med ett fast tanningrepp, som kräver en en viss luftning för att lätta. Det är energiskt, svalt, mineraldrivet, med kritig mineralitet och urläcker bärighet i en drygt medelfyllig kropp. Vinet är en toppmatch till en vällagad Boeuf Bourguignon, ett rosastekt ankbröst med rödvinssås, eller rosastekta lammkotletter med örtkryddor. Karaffera gärna någon timme om du dricker vinet idag. Servera svalt vid ca 15-16°C. Kan lagras i 7-8 år eller längre. Vinet ligger nära sin topp och kan börja drickas. Korka upp en flaska redan i jul?  

CRÉMANTTIPS

Vi avslutar med ett Crémanttips (dock ej från Bourgogne). I år vill jag varmt rekommendera omtyckta Jean-Marie Vorbuger Crémant d'Alsace Brut - 175 kr/fl. Aktuell årgång är 2015. Vinet lagrades på sin jästfällning i 42 månader (3,5 år). Degorgerades hösten 2019. Sockerhalt: 5 gr/l. Denna 80% Auxerrois, 20% Chardonnay från Voegtlinshoffen 9 km söder om Colmar, dricker oerhört bra nu. Allting har fallit på plats. Buketten bjuder på citrus, äpplen, päron, brioche, kex och mineral. Moussen är perfekt balanserad. Det är torrt, friskt, harmoniskt, med lätt smörighet, och salivretande avslut. En kanonbra Crémant att njuta av i jul och längre fram. Kan lagras ett par år till, men är på topp nu. Drick som aperitif och varför inte till skaldjur. Ca hälften av Jean-Marie Vorburgers produktion är Crémant d'Alsace. Vingården omfattar totalt 6,75 ha.