• Facebook Clean
  • Twitter Clean
Château Haut-Lagrange
 
Distrikt: Pessac-Léognan
_______

 

NY LANSERING 5-15 NOVEMBER 2020


DISTRIKTET PESSAC-LÉOGNAN

Pessac-Léognan är det samlade namnet för de 2 kommunerna Pessac, som angränsar till Bordeaux:s södra utkant och är till viss del ihopväxt med stadens urbanisering, och Léognan, som ligger ca 10 km längre söderut. Området som är en del av det större klassiska distriktet Graves, fick rätt till en egen appellation 1987 baserat på vinernas högre kvalitet jämfört med övriga Graves (avseende röda och torra viner, ej söta), något som varit känt sedan flera hundra år. Pessac-Léognan är alltså en "utbrytarappellation" ur Graves baserad på kvalitet. Alla toppslott i Graves befinner sig i Pessac-Léognan, bland dem samtliga 16 st som klassades i 1959 års officiella klassificering (Grand Cru Classé des Graves), t ex Château La Mission Haut-Brion, Château Haut-Bailly, Château Carbonnieux, Domaine de Chevalier, Château Smith-Haut-Lafitte, m fl. Ett särfall är slottet Château Haut-Brion, också beläget inom Pessac-Léognan, det enda utanför Médoc som intogs i Médocs officiella klassificering från 1855. Slottet finns även med i Graves egen klassificering. Ur arealsynpunkt är det ett relativt litet distrikt i Bordeauxmått, med ca 1600 ha under odling, omfattande 10 kommuner. Urbaniseringen av Bordeaux tenderade att trycka undan vinodlingen, och ett tag var den totala arealen nere på 500 ha (1975), men har därefter stadigt ökat tack vare en ny expansion driven av mycket ambitiösa producenter, med god samarbetsförmåga dessutom.
 
Pessac-Léognan och mer allmänt Graves är unikt för sin grusterroir, kallad "Graves" och som formats sedan Tertiär och Kvartär. "Gruset" har sitt ursprung i första hand från Pyrenéerna, som mitt under sitt formande (i slutet av Tertiär) drabbades av en kraftig erosion. Stora mängder grusaktigt bergsmaterial ansamlades i Bordeaux genom Garonne och dess bifloder, och avlagrades ovanpå Garonnes alluviala terrasser. "Graves" är alltså det övre skiktet i terroiren, som varierar mellan 20 cm och 3 meters djup, bestående av mer eller mindre finkorniga sediment, galets roulés (ovala stenar), småstenar blandat med lera, sand, kvarts, ortsten, silt, mm. Man skiljer mellan 2 typer: "Graves Pyrénéennes" med dominerande lera-sand, från Tertiär; och "Graves Garonnaises" med mer stenigt material, från Kvartär. Under ligger en kalkgrund med varierande halter av lera, märgel, även s k "skalsand" (sand blandat med skal, dvs rester från skaldjur) m fl komponenter. Det djupare skiktet är tämligen heterogent i distriktet och ger intressanta variationer i vinernas uttryck. Genomgående har terroiren i Graves en utmärkt dränering, tack vare den lätt vågiga markreliefen, grusets permeabilitet och många små sprickor fördelade på relativt små ytor.
 
Klimatet är maritimt och tempererat, med måttlig och regelbunden nederbörd; Landesskogen (Forêt des Landes) strax västerut skärmar mot regnoväder och vindar från Atlanten och närheten till Garonne håller temperaturerna milda året runt. Klimatet är generellt något varmare än Médoc, vilket delvis förklaras av det mer skärmade läget, men även närheten till staden Bordeaux.
 
Röd Pessac-Léognan står idag för ca 80% av produktionen. Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc är de främsta druvorna. Även Malbec, Petit Verdot och Carménère är tillåtna, men mindre vanliga. Cabernet Sauvignon har ett visst övertag över Merlot, men inte lika stort som i Médoc. Man befinner sig litegrann mitt emellan högra banken (där Merlot dominerar) och Médoc (där Cabernet Sauvignon dominerar). På så vis har man en egen identitet, inte bara terroirmässigt men även i fråga om druvsammansättning. Andelen Cabernet Sauvignon i vinerna tenderar att öka i vingårdarna; druvan, som mognar sent, trivs bra i det varmare klimat som uppstått på senare år. I likhet med Médoc är de röda Pessac-Léognan:erna strama, strukturerade viner som kräver en viss lagring för att komma till sin rätt.
 
Vit Pessac-Léognan (ca 20% av produktionen), görs oftast på Sauvignon Blanc och Sémillon, de främsta druvorna. Mindre vanliga är Muscadelle och Sauvignon Gris. De torra vita vinerna från Pessac-Léognan anses vara de bästa i hela Bordeaux, och har ofta en mycket god lagringsförmåga. Bra årgångar för vitt vin är inte alltid lika bra årgångar för rött, och vice-versa.
 
Enligt appellationsreglerna ska röd Pessac-Léognan lagras minst t o m 15 september i året som följer skörden, och vit Pessac-Léognan minst t o m 15 mars. Delvis eller total fatlagring av vinerna är normen i distriktet, vilket antyds även i appellationsdekretet som kräver bl a att producenten ska ha en fatlagringskapacitet motsvarande minst 1/3 av den genomsnittliga rödvinsproduktionen baserat på de 3 senaste skördarna. Inte konstigt är kraven för Pessac-Léognan strängare än de för Graves.
 
Historiskt anses Pessac-Léognan vara det äldsta vinodlingsområdet i Bordeaux. Det var här som romarna först planterade vinstockar i Bordeaux, för ca 2000 år sedan. Detta var långt innan Bordeaux blev ett internationellt känt vindistrikt på 1700-talet. Men det visar en lång kontinuitet i vinodlingen. Intressant i sammanhanget är att flera slott i Graves, t ex Haut-Brion, blev berömda långt innan slotten i Médoc.
 
Som tidigare nämnts är Pessac-Léognan hemvisten för ett drygt 15-tal prestigefyllda slott med Grand Cru Classé-status. Det finns dock en rad intressanta producenter utanför denna klassificering, som presterar väldigt väl, och levererar den typicitet som gjort distriktet känt, till en attraktivare prisnivå.

Ett bra exempel är Château Haut-Lagrange. Observera att denna producent inte ska förväxlas med Château Lagrange, som är en Grand Cru Classé från Saint-Julien (Médoc).

CHÂTEAU HAUT-LAGRANGE
 
Château Haut-Lagrange grundades 1989 av Francis Boutemy i kommunen Léognan. Francis Boutemy kom från en familj verksam inom vinproduktion, både på moderns och faderns sida. Hans morfar, Jacques Guillemaud, var négociant, och ägde bl a Château Larrivet Haut-Brion, ett av de bättre oklassificerade slotten i distriktet. Den unge Francis jobbade upp sig i firman på 70-talet och hoppades en dag kunna överta vingården. Hoppet grusades dock när slottet såldes av familjen 1980. Händelsen gjorde honom fast besluten att starta en egen vingård, helt från noll. Han förvärvade mark i Léognan som hade legat i träda i många år, men tidigare varit en erkänd terroir, omnämnd redan 1763. Han omplanterade hela ytan 1986, och byggde ett fullt utrustat vineri i direkt anslutning. Detta var starten för Château Haut-Lagrange. I grannskapet finns välkända namn som Château Haut-Bailly (ca 1 km norrut) och Château Malartic-Lagravière (västerut, närmare Léognans stadskärna). Sedan 2015 har Francis progressivt överlämnat ansvaret för vingården till sonen Ghislain Boutemy, idag 35, en ung, välutbildad talang (med avlagd examen i oenologi i Bordeaux 2011), som briljerat med lysande viner alltsedan dess. Det är inte drivkraft som saknas här.

Château Haut-Lagrange är en Vigneron Indépendant ("oberoende vinbonde"), vilket betyder att man producerar och säljer sitt vin direkt, utan inblandning av négocianter. Den totala arealen omfattar 8,5 ha, varav 7,5 ha används för rött vin, och 1 ha för vitt. Man har 2 certifieringar för hållbar vinodling: Terra Vitis sedan 2017, och HVE nivå 3 (Haute Valeur Environnementale) sedan 2018, vilket garanterar en minimering av alla former av kemikalier. Man använder endast organiskt gödsel, och använder feromonkapslar för att motverka druvmask. Jorden plöjs för att hålla ogräs i schack.
 
Skörden är 100% manuell, men sker med hjälp av en maskin unik i sitt slag, som Francis Boutemy själv konstruerat vid mitten av 2000-talet: "Bout'Mobile", så kallad efter familjenamnet. Bout'Mobile liknar en s k "enjambeur", en specialkonstruerad traktor med upphöjd mittdel som bildar en bro ovanför en eller flera vinrader. Det finurliga med maskinen är att skördearbetarna kan skörda druvorna i sittande position (längs varje sida), medan maskinen sakta rullar fram, farten är ca 3 km/timme. De plockade druvorna placeras på en liten "rulltrappa" som leder upp till en plattform med sorteringsbord (ett rullande band), där ytterligare en arbetare manuellt sorterar druvorna. Druvorna är alltså redan sorterade när de anländer till vineriet. "Bout'Mobile" har effektiviserat skördearbetet på flera sätt: man vinner tid (ca 40%), man behöver inte lika mycket personal, och druvorna behåller en optimal färskhet när vinifieringen startar eftersom de redan är färdigsorterade. Att vinna tid vid skörd är en enorm fördel, speciellt i årgångar med tighta fönster för att säkra optimal druvkvalitet. Här har man nytta av teknologi utan att det på något sätt förtar hantverket. Château Haut-Lagrange är (såvitt man vet) den enda producenten som använder en sådan skördeteknik, men några av grannproducenterna har ibland fått låna maskinen.

Château haut-lagrange gör endast 2 viner: 1 vitt och 1 rött.
 
Det vita vinet är en blandning av 50% Sauvignon Blanc, 50% Sémillon, en klassisk Gravesblandning. Det vinifieras på ståltank, och lagras till 80-90% på ståltank och till 10-20% på 100% nya ekfat i 6-9 månader. Stilen är rund, fräsch och aromatisk, med koncentrerad frukt och lätt örtiga nyanser. Filosofin är att premiera frukten och tillföra endast en liten touch kryddighet och smörighet från faten. Vinet är tillgängligt redan i ung ålder och har lagringspotential i 4-5 år.
 
Det röda vinet görs på 55% Cabernet Sauvignon, 45% Merlot. Jäsningen sker på cementtankar med 3 veckors varsam skalmaceration. Lagringen sker till 60% på ståltank och till 40% på 100% nya ekfat i 12-17 månader beroende på årgången. Även här är idén att behålla mycket renfruktighet genom att lagra en stor del av vinet på ståltankar. Fatkaraktären är dock pregnant genom användningen av nya fat och ger en mycket angenäm kryddighet. Vinet är komplext, med en stor bredd intryck inklusive en tydlig mineralitet. Det brukar vara stramt i sin ungdom och behöver ca 5 år för att komma till sin rätt, och kan lagras i 10-15 år.
 
I ett normalt år producerar Château Haut-Lagrange totalt ca 45.000-50.000 buteljer. Det vita vinet står för en mindre del, ca 7.000.

Terroirviner lanserar 3 viner av Château Haut-Lagrange:
 
Château Haut-Lagrange Pessac-Léognan Blanc 2019 (Vitt). Det vita vinet i årgång 2019 lagrades på nya ekfat till 20%, resten på ståltank i 6 månader, med veckovis bâtonnage. En varm årgång ger ett vin i en rund, generös, nästan exotisk stil med mogen fruktsyra och tidig klunkabilitet. Nosen är tämligen opulent, med god intensitet och koncentrerade citrustoner av mandarinskal och grapefrukt. Paletten breddas med örtiga toner, mint och en klick mineralitet. Fatkaraktären är synnerligen välintegrerad. Den juiciga, relativt avslappnade gomkänslan ökar i spänst på avslutet, med attraktiv citruszest som förlänger hela upplevelsen. Drick nu och några år framåt till en caesarsallad, laxterrin, Linguini Frutti di Mare, vita fiskrätter, gärna med inslag av citrus i såsen. Även perfekt till räkor, marinerade på spett, eller friterade. Vinets belönades med: 90 p Jeff Leve; 90 p Markus del Monego.

Château Haut-Lagrange Pessac-Léognan Rouge 2017 (Rött). 2017 var generellt ett knepigt år i Bordeaux. Flera nätter med frost i slutet av april omintetgjorde en stor del av årets produktion. På Château Haut-Lagrange förlorade man ca 50% av produktionen. Skadorna såg inte likadana ut överallt i Bordeaux. Vingårdar belägna väldigt nära Girondeestuariet klarade sig nästan helskinnande ur prövningen, tack vare flodens mildrande effekt. För övrigt var 2017 ett år med tidig växtsäsong och druvmognad, ca 2 veckor före det normala. En måttligt varm sommar, med växlingar mellan varmt och svalt, och en sval septembermånad skapade i slutändan en allmänt sval årgång, med fräsch och elegant profil. En stil som jag personligen tycker är väldigt tilltalande, som variation på de mer solvarma årgångarna. På Château Haut-Lagrange pågick skörden mellan 11 september och 1 oktober. 40% av vinet lagrades på nya ekfat i 16 månader, resten på ståltank. Tack vare ett idogt arbete har man gjort en dunderprestation i denna årgång. En stor, renrasig, mycket parfymerad, generös doft är rena fröjden för näsan. Här finns en tydlig kryddighet med angenäma nyanser av tobak, humus och en superspännande grafitmineralitet. Frukten är mogen men sval, med en tydlig nyans av svarta vinbär parad med röda vinbär och granatäpple. En härlig rostad karaktär smälter in i buketten. I munnen en drygt medelfyllig kropp, ännu något stram, med mycket finkornig tanninkvalitet, och förvånande längd. Det känns som att Cabernet Sauvignon har ett större aromatiskt genomslag än Merlot i blandningen. Vinet är redan mycket drickvänligt tack vare den fräscha profilen, men har ca 1-2 år kvar till sin topp. Kan lagras i ca 10-12 år. En god bit oxfilé med hemslagen Béarnaisesås är en klockren match till detta vin. Vinet belönades med: 88-91 p Antonio Gallioni (Vinous); 87-88 p Bernard Burtschy; 16,5 p (/20) Jancis Robinson.

Så här skriver Andreas Larsson om vinet (årgång 2017): "Pure and fragrant nose with classic dark Cabernet aromas of cassis, dark berries, tobacco and fine oak. Fresh, medium bodied with pure and dense fruit, nicely layered and balanced with ripe tannin, juicy dark cassis fruit and good length"

Château Haut-Lagrange Pessac-Léognan Rouge 2016 (Rött). Charmen med vin är att uppleva olika årgångar. 2016 klassas enhälligt av alla experter som en toppårgång rakt igenom hela Bordeaux. Hela den vänstra banken, inklusive Pessac-Léognan i söder, presterade minst lika bra eller bättre än 2015, som tidigare hade utropats till århundradets årgång. Som jag nämnde lite tidigare, är jag personligen förtjust i de variationer som även mindre "hyllade" årgångar kan erbjuda. Därför borde jag egentligen inte underblåsa någon årgångshysteri. Detta var i alla fall en beskrivning av hur 2016 togs emot av publiken och experterna. 2016 var först ganska blött (under våren), sedan väldigt torrt under sommaren, med en relativt sen blomning och mognad som följd. Både tanninhalten och fruksyran är generellt högre än andra högt ansedda årgångar som t ex 2015 och 2009, och framtoningen är fräschare. Årgången är snarlik 2010. Här har vi alltså ett vin som är tämligen annorlunda mot föregående: ännu ungt, kraftigt byggt, större i kroppen, men än så länge mer knutet i doften. Druvorna skördades mellan 19 september och 19 oktober. 40% av vinet lagrades på nya ekfat i 16 månader, resten på ståltank. En mörkare, tätare karaktär, med större fruktkoncentration, inslag av vilda björnbär, plommon, läder, rostat bröd, pepparkorn, olivtapenade, och en fantastisk grafitmineralitet. En ypperligt balanserad fruktsyra ger en fräsch känsla, medan tanningreppet är stramt men väldigt elegant slipat. Vinet öppnar sig långsamt i karaff, men strukturen förblir stram och ber om lite längre tid på flaska, ca 2 år. Enligt Ghislain Boutemy kommer 2016 med sin solida struktur troligtvis att åldras längre än 2015, som mognar snabbare och dricker på topp just nu. Vi kan räkna med uppemot 13-15 års lagringspotential. Vissa skribenter lutar åt 20 års lagring. Drick denna härlighet gärna till ankbröst, lammstek, Tournedos, vilt (t ex ungduva), gärna med karljohansvamp och en kraftig sky. Vinet belönades med: 91 p James Suckling, 91-93 p Chris Kissack (winedoctor), 90-91 p Bettane Desseauve, 16 p (/20) Jancis Robinson, 92 p Jacques Perrin, 16,5 (/20) Bernard Burtschy.

Ett litet smakprov:

Château Haut-Lagrange Pessac-Léognan Rouge 2016, 245 kr (ord. 282 kr)

(Fler viner av samma producent finns i butiken) 

Château Haut-Lagrange Pessac-Léognan Rouge 2016 (Rött). Charmen med vin är att uppleva olika årgångar. 2016 klassas enhälligt av alla experter som en toppårgång rakt igenom hela Bordeaux. Hela den vänstra banken, inklusive Pessac-Léognan i söder, presterade minst lika bra eller bättre än 2015, som tidigare hade utropats till århundradets årgång. Som jag nämnde lite tidigare, är jag personligen förtjust i de variationer som även mindre "hyllade" årgångar kan erbjuda. Därför borde jag egentligen inte underblåsa någon årgångshysteri. Detta var i alla fall en beskrivning av hur 2016 togs emot av publiken och experterna. 2016 var först ganska blött (under våren), sedan väldigt torrt under sommaren, med en relativt sen blomning och mognad som följd. Både tanninhalten och fruksyran är generellt högre än andra högt ansedda årgångar som t ex 2015 och 2009, och framtoningen är fräschare. Årgången är snarlik 2010. Här har vi alltså ett vin som är tämligen annorlunda mot föregående: ännu ungt, kraftigt byggt, större i kroppen, men än så länge mer knutet i doften. Druvorna skördades mellan 19 september och 19 oktober. 40% av vinet lagrades på nya ekfat i 16 månader, resten på ståltank. En mörkare, tätare karaktär, med större fruktkoncentration, inslag av vilda björnbär, plommon, läder, rostat bröd, pepparkorn, olivtapenade, och en fantastisk grafitmineralitet. En ypperligt balanserad fruktsyra ger en fräsch känsla, medan tanningreppet är stramt men väldigt elegant slipat. Vinet öppnar sig långsamt i karaff, men strukturen förblir stram och ber om lite längre tid på flaska, ca 2 år. Enligt Ghislain Boutemy kommer 2016 med sin solida struktur troligtvis att åldras längre än 2015, som mognar snabbare och dricker på topp just nu. Vi kan räkna med uppemot 13-15 års lagringspotential. Vissa skribenter lutar åt 20 års lagring. Drick denna härlighet gärna till ankbröst, lammstek, Tournedos, vilt (t ex ungduva), gärna med karljohansvamp och en kraftig sky. Vinet belönades med: 91 p James Suckling, 91-93 p Chris Kissack (winedoctor), 90-91 p Bettane Desseauve, 16 p (/20) Jancis Robinson, 92 p Jacques Perrin, 16,5 (/20) Bernard Burtschy.

Handla vin på nätet direkt från Colmar. Blanda lådor fritt.

© 2014-2020 Terroirviner. Tous droits réservés.

Du ska ha fyllt 20 år för att besöka denna sida. För mycket alkohol är farligt för hälsan. Drick måttligt.

L'abus d'alcool est dangereux pour la santé. Consommez avec modération.

Denna webbplats använder cookies för bästa användbarhet. Genom ditt besök godkänner du detta.